Kroppen är stel efter timmar av stillasittande.
Trots att det är juli blir nätterna kalla. Fingrarna påminns om det.
När solen till slut letar sig upp och börjar värma, sväljer jag den sista klunken kaffe.
Då kommer sävsångaren. Sätter sig nära.
Han tar ton. Och som han sjunger.
En melodi rinner genom vassen, mjuk men självklar.
För ett ögonblick står allt still.
Magiskt.
Song at First Light
My body is stiff after hours of sitting still.
Even in July, the nights are cold. My fingers remember.
When the sun finally finds its way up and begins to warm me, I swallow the last sip of coffee.
That’s when the sedge warbler arrives. Perches close by.
He finds his voice. And how he sings.
A melody flows through the reeds, soft yet certain.
For a brief moment, everything stands still.
Magical.